Tvillingsjälarna leker med Ludde.

-Fortsätt gå!
-NÄ, du förstör dig, bättre att du tar det lungt.
-NÄ, Gå nu annars blir du aldrig bättre.
-Lyssna inte på han, det gör ont så lugna dig nu så du inte skadar kroppen.
-ÄH, det är inte så farligt, självklart måste du pina dig för att få bort värken nån gång.
-NEJ, lite i taget, lagom är bäst.
-Ska du bli bra så fortsätt gå och skit i värken.
 
 
Fattar ni!?
Så höll tvillingsjälarna på idag då jag var ute och gick.
Så har de alltid hållt på och så gör dom varje gång det är något som jag ska göra.
 
 
 
Idag var jag ute och gick 4 km.
Tyvärr lyckas jag inte få in siffrorna in hit i bloggen. Men gick 4 km på ca 40 min inklusive ett par foto tillfällen.
Gjorde skit ont i benen efter 3 km och då började tvillingsjälarna att tjaffsa.
Men det är alltid den ena som vinner och denna gång var det Ludde som vann över värken.
Det gör jag varje gång värken kommer, det som ger mer kraft och adrenalin av att det gör ont.
Så denna gång blev det 4 km. Nästa gång blir det 5 km.
 
"Lagom är bäst"
Många säger att ludde ska träna på lagom nivå.
Vad är Lagom? Lagom finns inte i Luddes ordlista.
Allt eller inget är det som gäller.
Jag vet att vitrockarna varnar mig, jag vet att familj och andra säger åt mig att ta det lugnt.
För att inte hamna i rullstol igen.
Men Ludde KAN INTE fixa det!
Jag har försökt! men då kommer den ena tvillingsjälen och säger "det gör inte så ont, så kör på hårdare, du vill ju bli bra nån gång." 
Smärta är lite skönt samtidigt, då vet man att man tränar.
Kroppen får heller inte säga att den inte orkar, för då får den stryk av Ludde.
 
Finns det fler som har det så här?

härligt när kroppen fixar, men måste fixa än bättre och mer....

 
Måndag och sjukgymnastik.
 
Träningen gick jätte bra idag
Satt på cykeln 7.5 minuter och cyklade nästan 5 km, innan det inte gick o stå emot smärtan mer i benen.
Det var kul att kunna hålla ut 7.5 minuter.... MEN kommer inte ens fram till Vadstena efter 5 km från Vätternrunda starten i Motala.
Sedan fixade jag 80 kg på arm maskinen 15 gånger 3 rätt så bra utan att behöva kämpa.
De andra övningarna gick också bra.
Var egentligen ett roligt och behagligt pass.
 
MEN.
Ludde KAN INTE nöja sig med detta utan fattar inte att han blir trött och har ont efterråt när det gått så enkelt och behagligt.
Så nästa gång kommer Ludde öka vikter och mängden på övningarna.
Jag vet att det kanske inte är så bra.
Familj, vänner och vitrockare säger åt mig att hejda mig och att jag måste känna en lagom nivå.
 
Lagom nivå, Finns inte hos Ludde.
Ludde lyssnar men kan ärligt inte ta det lungt.
Är rädd att hamna i rullstolen igen, vet att jag kan göra det av för hård träning men rädslan för att hamna i rullstolen igen gör att jag vill pressa kroppen och känna att jag orkar mer o mer hela tiden.
 
Ludde måste ha bekräftelse hela tiden och säger och känner nu som hjärnskrynklerskan sa sist, att min kropp är som min fiende.
Den ska bara fixa det jag vill att den ska, annars så är det en skithög som måste ha stryk.
 
Är det fler som känner så?
 

Tung dag på sjukgymnastiken

 
Då har man varit här idag och pinat benen och ryggen.
Ökning 10 kg på armmaskinen där man drar ner armarna. Så nu är man uppe i 90 kg på den maskinen.
Men cykeln var jobbig.... Benen gjorde ont efter 1 minut!
Samt ben övningar var jobbiga idag.
Men är ju bara början så det ska ju bara bli bättre.
 
 
 
Visa fler inlägg