Nu blir det hårdträning, sendrag 24/7, högklackat känns långt bort.

Sen drag gör ont!
Sendrag 24/7 = ont 24/7
Går inte sträcka sig i sängen längre.
Nu blir det hårdträning... Inget mera långsam träning....
Då kroppen är elak så är Ludde elak mot kroppen!
Nu ska senor dras ut!!
 
Så här ont har det känts nu ibland.
 
 
Kanske man skulle bygga sig en medeltida sträckbänk?
Eller ska man låsa fast sig mellan två bilar i nerförsbacke... händerna fastlåsta i den övre stillastånde bilen och fötterna fastlåsta i den nedre bilen och be någon släååa bromsen på den nedre bilen....
Risken är då kanske att man blir ännu längre...
Jag blev ju faktiskt glad då jag efter ryggoperationen som gick fel, fick veta att jag blev en hel cm kortare.
 
Men detta med sendrag 24/7 är inte kuligt.
Har haft det nu i ettpar dagar. Innan dess så var det ibland. Detta efter diskbråcket som jag hade i höstas och tidigare i vintras.
Men nu blir det att hårdträna.
Jag har ju sagt att målet ska göras i högklackat.
O det går inte att göra det i högklackat med sendrag... blir lite stela steg då och ett skrikande AJ för varje steg som tas.
Då kroppen svarar med detta efter att jag nu varit snäll och kämpat mot mig själv med att träna långsamt och försiktigt. Så kommer jag nu vara elak tillbaka mot kroppen och hårdträna på luddes sätt!
 
Nu är inte Ludde snäll längre nu blir det långa krävande promenader, senare löpträning, helst i slalombacke, då allra helst en lång nrant störtloppsbacke, tyvärr är det svårt att hitta sån på Östgötaslätten eller i norra Småland.
Samt hård körningar med övningar.
Fylla vattendunkar o träna med.
kanske lyfta 25 liters dunkar med utsträckta ben eller bara med tårna.
Skulle det hjälpa att ballansera med en tennisboll under varje fot och en potatis säck på varje arm?
eller är det för snällt?
Kanske en golfboll är bättre under fötterna?
 
En sak är som sagt säker... Nu blir det Ludde träning!
Nu så länge snön ligger på vägarna och i skogen så blir det att gå som vanligt, sen när snön är borta så blir det promenad träning med att nara gå på tå samt löpträning.
Det blir då kanske högklacks träning till hösten.
 
Ha det bäst
Sendragiga Luddekramar

Jag skulle inte pressa mig!

 
Jag hade ju lovat mig och flera andra att inte pressa mig.
Men kunde inte motstå att pulsa uppför en liten och brant backe i skogen.
BARA för att se hur det kändes och vad kroppen orkade.
Det var en sån liten backe, 49 meter ca.
 
Jag börjar närma mig 5 km nu.
Igår gick jag ca 2,5 km.
Det är ju en bit kvar till 5 km, men det var ca 2.5 km i snö.
Så när jag går nästa gång på plogad väg så blir det säkert längre.
Men märker att mycket kraft och flås har försvunnit.
Men det är bara att kämpa på så kommer det tillbaka.
 
Men räcker inte att komma tillbaka....
Jag har ju mycket  mycket större mål än så och för att klara dom så måste ju mycket kraft, flås ocjh uthållighet komma in i kroppen.
Har provat lite övningar inomhus men märkte ganska fort att jag måste få upp mer flås innan jag kan göra sånna övningar.
Så det blir att promenera och bygga upp flåset där först.
 
Jag ska som jag lovat, inte pressa kroppen utan ta det i "normalt" tempo och takt.
Jag måste erkänna att jag är lite skraj att få tillbaka ryggvärken och benproblemet så den rädslan hjälper väl till att jag gör som alla andra säger.... Ta det lungt framåt.
Jag kan självklart nu gå 5 km men då har jag pressat kroppen så den är helt slut och en rygg som värker samt ett tungt ben.
Det känns ju då att man gjort något och man vet att man verkligen gjort det man kan.
Men eftersom jag nu har lovat alla och mig själv att ta det lugnt framåt och inte riskera något så är det bara att fortsätta den banan.
 
Eftersom (som jag talat om tidigare) ett mål är att göra det i högklackat så kanske man skulle prova att pulsa i snön i högklackat innan snön är borta.
Eller är det för tidigt?
 
Kämpa på ni andra där ute.
Ha det bäst i simma lungt.
Luddekramar

Allt går emot träningen

jag vill ju bli bättre men allt ska bara sätta stopp för träningen.
Skyller inte ifrån mig på något eller liknande, det bara är så.
 
 
Jag var på mycket god väg att börja komma någonstans i träningen, ett par månader innan jul. men drabbades då av ett kraftigt diskbråck som satte stopp och som gjorde att benet och ryggen knappt kunde röra sig.
Ni som följt träningen och det jag skrivit om ryggskottet vet hur svårt det var innan jul och runt jul, men sedan blivit bättre och bättre väldigt snabbt.
Jag blev mer och mer sugen på att komma igång med träningen ordentligt.
Lyckades gå 1 km, bliev skitglad och ännu mer tänd på att komma igång.
Besökte simhallen och gjorde där simrekord och suget på att komma igång steg ännu mer.
Men...
 
Då jag sedan skulle börja promenera på allvar och kämpa mot nästa mål som är 5 km, så gjorde vädret att jag inte kunde gå på grund av att vägarna och skogsvägarna mm blev hala av massa is.
Sedan smälte isen bort och jag kände att nu kan jag ut och promenad träna på allvar igen.
MEN.
Då drabbades jag av flunsan som gjorde att jag inte orkade och fick ont i kroppen mm samt lite feber mm.
Börjar nu friskna till och känner att jag nu snart kan gå ut och promenera.
Men då ska det regna hela veckan och vara kallt.
 
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder....
Det vet jag och jag har alltid kört med den frasen i alla år, men känns inte kul att kämpa med benet och ryggen i regn och kyla.
Får vänta tills näsan slutat rinna och flunsan gått bort.
 
Jag är inte den som skyller på olika saker för att slippa undan mm. Men allt ska vara emot min träning.
VILL ju nå målen. Allra helst kunna röra mig så som förr, gå fritt i skog och mar och hur långt som helst utan besvär eller trötthet.
Samt träna bort lite sitt fett som blivit nu när man suttit dessa månader.
 
Sluta gnäll och börja träna säger trollet bränner i huvet.
men jag kommer inte lyda denna gång, utan fortsätta som jag gjort nu sedan november, ta det lungt framåt.
men inte för lungt...
 
Simma lungt alla ni där ute.
Luddekramizar
 
Visa fler inlägg