Allahelgonna kvällen och natten väcker ett hemskt minne från livet på gatan

 
Det är jätte fint med alla ljusen på landets alla kyrkogårdar denna helg som var nu.
Allahelgonahelgen.
Men för mig så väcker den varje år ett otäckt minne.
 
 
Det är lättare nu med alla åren som gått emellan nu och då jag levde på gatan.
Men det är åndå otäckt, för jag ser bilderna och händelserna samt före och efter händelsena.
Tänkar jag på det ännu mer som nu då jag skriver detta så kan jag även höra och till viss del känna lukten.
 
Efter denna händelse och livet på gatan så hade jag svårt att gå på kyrkogårdar.
Det tog någraår innan jag kunde gå på en kyrkogård oavsett dag.
Lättast var det dagtid då det var ljust.
Det tog många år innan jag kunde gå på en kyrkogård då det var kväll och mörkt.
Att gå på kyrkogårdarna just denna helg är fortfarande jobbigt men det går.
 
Nu till det som hände en alla helgonahelg och alla helgons natt då jag levde på gatan.
Ni kanske inte kommer tro mig men det som hände är faktiskt sant.
Just denna Allahelgona aftons kväll var det ett bråk mellan skinnhuven och ett utländskt gäng, vid Slussen i Sthlm och vi hötorgspunkare hamnade lite mitt emellan utav någon anledning.
Snuten kom dit och försökte stoppa allt men det blev splittring och utlänningarna sprang mot gamla stan med skinnhuvena efter sig. Några av oss punkare sprang ner till tunnelbanan och for iväg.
Det hade blivit natt.
Vi klev av vid Hötorget och gick Sveavägen ner för vi skulle till ett ställe längre bort.på den vägen.
Passerade Adolf Fredrik kyrka. På kyrkogården var det gap och skrik från nån gubbe och snuten kom dit.
Vi blev nyfikna så vi gick in på kyrkogården.
MEN
Det skulle vi inte ha gjort!
 
Vi hann bara kliva in innanför grindarna.
Kände en otäck doft, en blandning av brinnande ljus och avfall.
På höger sida av grusgången en bit in på gräset såg vi jordhögar samt en snubbe som var helt borta och gapade till ibland.
Snuten skrek att vi skulle lämna platsen.
Vi var på väg att snedda över kyrkogården då vi upptäckte vad han hade gjort.
En bit in på kyrkogården såg jag ett par döskallar framför mig och ett par polare såg lite mer.
Vi hoppade över staketet, sprang därifrån och ner mot odenplan och satte oss hos några pundare.
Sedan minns jag inte mer.
 
Åren efter detta så har detta minne kommit upp då och då som alla andra minnen men detta minne kommer som sagt starkast just denna helg.
Jag såg flera olika olustiga saker och händelser på gatan och i olika tunnlar ovan och under mark. mm.
och har en hel del jobbiga minnen där ifrån.
Denna händelse är en av de värsta minnena från livet på gatan.
 
Trots detta kan jag inte låta bli att tycka om hur vackert det är denna helg på kyrkogårdarna.
Hoppas ni alla hade en trevlig helg.
0 kommentarer publicerat i Allmänt, Gatan;
Taggar: adolffredrikkyrka, allahelgonahelgen, allahelgonsafton, gatan, gravar, kyrkogård, livetpågatan

Hemlösa har rätt till samma vård, omtanke och tröst.

 
Jag sitter idag här hemma och har jätte ont i ett öra.
Tycker synd om mig själv och får tröst hemifrån och från andra håll.
Alla vet hur ont det kan göra i ett öra.
Jag har medel för att lindra värken och kan gå när jag vill till vårdcentralen och säga till att jag har ont i örat, så undersöker någon vitrockare mitt öra. Är det infektion eller liknande så får jag recept på antibiotika och kanske starkare värktabletter än de receptfria. Jag har också pengar så jag direkt efter läkarbesöket kan gå till apotelet och köpa ut megikament (medicin).
 
MEN hur är det för Kalle och Lotta som tvingas leva på gatan och alla andra hemlösa?
Jag har hört och läst om att hemlösa inte kan har fått komma in på vårdcentraler. Har de fått komma in så har de inte alltid blivit betrodda eller så har de blivit illa behandlade.
När vissa hemlösa har kommit till akuten för att få hjälp så blir de inte lika gott omhändertagna som de människor som har någonstans att bo etc.
Jag hörde förra året av en hemlös, att denpersonen hade kommit till akuten med magsmärtor. Han hade kommit in till läkaren som efter kontroll kommit fram till att han var kraftigt förstoppad och fick lavemang sedan fick han till svar av läkaren att, "eftersom du är hemlös så kan vi inte skriva ut något laxerande medel till dig."
Varför inte? Hade han frågat läkaren då, läkaren svarade,
"Ja du har ju inte så lätt att komma till en toalett där ute."
 
Jag har som sagt råd också med dyra läkemedel. Men hur är det med hemlösa som bara har bidrag som inte räcker till mat för hela månaden och inte går till Socialen eftersom de inte får den hjälp och stöd de vill ha och behöver därifrån.
(Det finns tyvärr flera hemlösa som inte går till socialen pga att de inte får hjälp och pga ryktet om att socialen inte hjälper)
Dessa människor blir då än sjukare och om de har ont i örat som jag har nu, får lida än mer än mig och riskera att örat blir mer infekterat och sjukare.
Hur är de med de som har livshotande sjukdomar?
 
Kommer också ihåg en hemlös äldre man från tiden då jag var på gatan. Han levde på gatan på kungsholmen i Sthlm. Vi träffades ibland och diktade ihop.
Han for in då och då in till akuten för att han hade problem med njurarna. Han klagade flera gånger på hur fula och elaka de var mot honom på sjukhuset och hur trevliga samma sköterskor var mot andra patienter, Han hade tabletter som han skölde ner med alkohpl för att dölja smärtor och vardagen.
Han var aldrig elak eller såg hemsk ut. Utan han var "en av oss", som han sa.
 
Hemlösa är också människor som behöver samma tröst, vård och omtanke som alla andra.
 
 
 

Hur tänker Sveriges socialtjänst??

 
Satt igår kväll och tittade återigen på tidigare inspelade program från serien "Gatans kör.
Det är SÅ enormt härligt att denna kör har startats, den betyder så förbannat mycket för dessa människor där ute.
En sån enorm sammanhållning och glädje det är bland dessa kärlekfulla människor.
Jag hoppas verkligen att den håller och fortsätter länge till framöver och att fler utstötta människor får möjligheten att ansluta.
 
Men det tas upp en sak i programmet som är oerhört skrämmande och som gör mig såååå förbannad och ledsen!
Flera av de medverkande talar om att, för att få en säng på ett härbärge så MÅSTE man gå igenom socialen!
HUR kan man som en socialtjänst kräva detta?
Att som en utstött person som hamnat utanför samhällets trygghet, krävas att öppna dörren till ett socialkontor, blotta sig själv, nervärdera sig själv och redogöra vad man gjort och gör mm. För att sedan höra att vi kan inte hjälpa dig och frågar man dom om man kan få hjälp med att få någonstans att bo, så får man oftast svaret "vi är ingen bostadsförmedling".
 
Detta med "alla ska ha tak över huvudet garantin". Existerar inte.
Att ständigt höra att alla har rätt att ha tak över huvudet, att kommunerna har skyldighet att ta hand om sina invånare, att ingen ska vara utanför samhället etc etcÄr bara ledsamt!
 
Man går inte som hemlös in på ett socialkontor och nervärderar sig.då man vet att de gör som de gör och säger som de säger.
Får man dokumenterat av socialen att man harrätt till en säng på ett härbärge så måste man ändå stå ute och frysa länge för att KANSKE få en sängplats.
Då gör man inte det för att man vet att man inte hinner få plats på ett härbärge etc.
Så man väljer att själv hitta någonstans att sova en stund.
Vilket inte är lätt alls. man tillåts inte sova på så många platser.
 
Som hemlös är man utanför samhällets trygga famn, varför då behövas dokumentera sig om det en gång i månaden för att KANSKE få en sängplats då o då under året?
 
När jag bodde på gatan så höll jag mig ibland nära ett härbärge vid Slussen mellan södermalm och gamla stan, sent på kvällarna för att kanske få komma in där.
Det som krävdes då var bara några tiotals kronor för att få en sängplats och/eller fralla och kaffe.
Så då kunde man tigga några kronor utanför slussens Tbane station för attfå ihop till nån korv o till härbärget.
Varför kan det inte fortsätta att vara så?
 
 
 
 
Visa fler inlägg