Jag skulle inte pressa mig!

 
Jag hade ju lovat mig och flera andra att inte pressa mig.
Men kunde inte motstå att pulsa uppför en liten och brant backe i skogen.
BARA för att se hur det kändes och vad kroppen orkade.
Det var en sån liten backe, 49 meter ca.
 
Jag börjar närma mig 5 km nu.
Igår gick jag ca 2,5 km.
Det är ju en bit kvar till 5 km, men det var ca 2.5 km i snö.
Så när jag går nästa gång på plogad väg så blir det säkert längre.
Men märker att mycket kraft och flås har försvunnit.
Men det är bara att kämpa på så kommer det tillbaka.
 
Men räcker inte att komma tillbaka....
Jag har ju mycket  mycket större mål än så och för att klara dom så måste ju mycket kraft, flås ocjh uthållighet komma in i kroppen.
Har provat lite övningar inomhus men märkte ganska fort att jag måste få upp mer flås innan jag kan göra sånna övningar.
Så det blir att promenera och bygga upp flåset där först.
 
Jag ska som jag lovat, inte pressa kroppen utan ta det i "normalt" tempo och takt.
Jag måste erkänna att jag är lite skraj att få tillbaka ryggvärken och benproblemet så den rädslan hjälper väl till att jag gör som alla andra säger.... Ta det lungt framåt.
Jag kan självklart nu gå 5 km men då har jag pressat kroppen så den är helt slut och en rygg som värker samt ett tungt ben.
Det känns ju då att man gjort något och man vet att man verkligen gjort det man kan.
Men eftersom jag nu har lovat alla och mig själv att ta det lugnt framåt och inte riskera något så är det bara att fortsätta den banan.
 
Eftersom (som jag talat om tidigare) ett mål är att göra det i högklackat så kanske man skulle prova att pulsa i snön i högklackat innan snön är borta.
Eller är det för tidigt?
 
Kämpa på ni andra där ute.
Ha det bäst i simma lungt.
Luddekramar

Allt går emot träningen

jag vill ju bli bättre men allt ska bara sätta stopp för träningen.
Skyller inte ifrån mig på något eller liknande, det bara är så.
 
 
Jag var på mycket god väg att börja komma någonstans i träningen, ett par månader innan jul. men drabbades då av ett kraftigt diskbråck som satte stopp och som gjorde att benet och ryggen knappt kunde röra sig.
Ni som följt träningen och det jag skrivit om ryggskottet vet hur svårt det var innan jul och runt jul, men sedan blivit bättre och bättre väldigt snabbt.
Jag blev mer och mer sugen på att komma igång med träningen ordentligt.
Lyckades gå 1 km, bliev skitglad och ännu mer tänd på att komma igång.
Besökte simhallen och gjorde där simrekord och suget på att komma igång steg ännu mer.
Men...
 
Då jag sedan skulle börja promenera på allvar och kämpa mot nästa mål som är 5 km, så gjorde vädret att jag inte kunde gå på grund av att vägarna och skogsvägarna mm blev hala av massa is.
Sedan smälte isen bort och jag kände att nu kan jag ut och promenad träna på allvar igen.
MEN.
Då drabbades jag av flunsan som gjorde att jag inte orkade och fick ont i kroppen mm samt lite feber mm.
Börjar nu friskna till och känner att jag nu snart kan gå ut och promenera.
Men då ska det regna hela veckan och vara kallt.
 
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder....
Det vet jag och jag har alltid kört med den frasen i alla år, men känns inte kul att kämpa med benet och ryggen i regn och kyla.
Får vänta tills näsan slutat rinna och flunsan gått bort.
 
Jag är inte den som skyller på olika saker för att slippa undan mm. Men allt ska vara emot min träning.
VILL ju nå målen. Allra helst kunna röra mig så som förr, gå fritt i skog och mar och hur långt som helst utan besvär eller trötthet.
Samt träna bort lite sitt fett som blivit nu när man suttit dessa månader.
 
Sluta gnäll och börja träna säger trollet bränner i huvet.
men jag kommer inte lyda denna gång, utan fortsätta som jag gjort nu sedan november, ta det lungt framåt.
men inte för lungt...
 
Simma lungt alla ni där ute.
Luddekramizar
 

En annan värld för kroppen

 
Att kliva ner i vatten,
är som att kliva in i en annan värld för kroppen
 
 
Så fort kroppen får höra att den ska få bada så går det inte stoppa kroppen.
Den blir som magnetisk och dras och slits mot badhuset hela tiden, jag får kämpa för att hålla emot. 
Då dagen kommer som den ska få komma till badet så är den extrem magnetisk,kroppen som bara dras dit, sugs dit, flyger dit av egen kraft eller med hjälp av en magnet som sitter i badhuset.
 
Väl framme vid badhuset finns ingen möjlighet att ändra kurs eller vända. Det 'r raka spåret, öppna dörrarna, kassan, omklädningoch i vattnet på fortast möjliga tid, helst direkt från bilen och ner ibassängen.
 
Sedan att kliva ner i bassängen är som att hamna i en annan värld.
På dagarna när man ska gå på promenad så är det ibland en liten kamp med att gå med benet och ryggen, benet är ibland stelt, tungt och trött mm, ryggen värker, men man kämpar ändå för att gå längre och längre. Samt för att bli bättre och starkare i rygg och ben.
Men i vattnet...
Där finns inget av detta, det är som att dom problemen stannar på vattenytan.
I vattnet är benet och ryggen som förbytta, jag rör på mig utan problem, jag känner ingen värk, stelhet, tyngd i benet utan jag bara är ETT med vattnet.
Jag går simmar, dyker som ingenting, det är en sån härlig kännsla.
 
GJORDE REKORD!
Igår var vi i mjölby på badhuset där.
Vill vara där dygnet runt i vattnet men det går tyvärr inte. Men igår simmade jag plus mycket lek, men gjorde ett rekord med simningen.
Simmade nämligen 150 meter utan uppehåll + 50 till efter ett uppehåll.
Första hundra metrarna kändes jätte bra,sedan var det lite kämpigt och gjorde lite ont i ryggen men var fortfarande rörlig.
Hade jag gått en promenad på ca 1 km så hade det börjat göra ont i ryggen efter ett tag o då är benet tungt och stelt och värker men i vattnet finns inget sånt utan bara värk och trötthet, då mest i armar och rygg.
Men inget jag lider av utan det är glädjande värk och trötthet.
I vattnet är det även sååå kul och dyka och leka mm. I vattnet är jag inte 44 år utan är då 14 år.
Är mer under än över vattnet.
ÄLSKAR att vara i vattnet.
LÄNGTAR att få komma dit igen!
 
Hoppas ni har det bäst där ute och har något som ni älskar att göra och som ni kan koppla bort värk och bekymmer och bara vara ETT med det ni gör.
 
Luddekramar
 
 
Visa fler inlägg