Beröm för mitt skrivande, svårt att ta emot det.

Folk säger till mig
"GUD vad duktig du är på att skriva", "Vad duktig du är på att berätta", "Du är ju helt fnomenal på att skriva" mm
Efter jag skrev den lilla berättelsen här på bloggen om Bränner och Svärker så har de fina orden ökat.
 
 
Men.
Jag kan inte ta dom orden till mig, jag förstår inte.
Jag är ju bara jag.
Jag är inte duktig, jag kan inte vara så duktig, jag skriver ju bara som jag gör, är väl inget märkvärdigt.
Samtidigt förstår jag inte varför jag inte kan ta emot berömmet som jag får.
Jag har sagt ett par gånger: -Det är bara som du säger, -Du är för snäll med dina ord.
Men då har personen bara förtydligat sig ännu mer och sagt att det faktiskt är så ärligt.
 
Då jag får dessa ord öve mig så känner jag mig ibland som hon, Saga Norën i tv serien Bron.
Hon hade typ svarat så här efter att fått beröm för sin text:
"Jaha, tack, då vet jag att du tycker att jag är bra, då gär vi vidare med det vi gjorde.".. 
Eller något liknande.
Ungefär så känns det ibland då jag fått beröm etc.
 
Men visst blir man glad och peppad.
Många säger efter har läst det jag skrivit mm, att jag måste skriva en eller helst flera böcker, "varför har du inte skrivit tidigare" mm.
"Gör en fortsättning på Bränner och Svärker och gör även en bok eller fler."
 
Jag har börjat med en fortsättning på berättelsen om Bränner och Svärker. Så den kommer.
Sedan har jag börjat skriva bok några gånger, så jag har några "början på en bok...." Men då folk  vill att jag ska skriva och fler som tycker att jag ska skriva efter att dom läst det jag skrivit så har jag fått mer kraft till att skriva en och troligen fler böcker.
Det är ju trots allt roligt att skriva....
 
Så jag får säga tack till alla ni som tycker att jag skriver så bra och berättar så bra.
(vad konstigt det känns)
Ni peppar mig till att jag ska börja skriva.
 
Jag hoppas ni alla tar hand om er och håller er friska och varma
Varma Luddekramar till er alla.
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Bok;
Taggar: berättare, berättelse, beröm, bok, brännerochsvärker, duktig, författare, jagärbarajag, skabörjaskriva, skriva, skrivabok

Berättelsen om Bränner och Svärker

 
Här kommer  berättelsen som jag lovade och som jag skrev förra veckan om Bränner och Svärker.
Om 2 dumma elaka saker som finns i Ludde.
 
8texten är kopierad från ett word dokument så det är tyvärr väldigt mycket mellanrum men hoppas det går att läsa ändå)
 
Efter önskemål så kommer jag göra en fortsättning på denna berättelse.
 
 
 

 

Bränner och Svärker

 

 

Vet inte hur han kunnat få namnet Bränner.

 

Det är nog för att han bränner till ibland då det trasar sig ibland för honom.

 

Han traskar nämligen på slemmiga sega snåriga stigar. Stigar som har värre och mer komplicerat kartsystem än vad myrstackarna har. Inte ens den bästa kompassen skulle kunna hitta rätt färdriktning på kartan. Kartan skulle inte heller kunna ritas upp eftersom den då skulle se ut som en extrem närbild av en ihop pressad hö boll.

 

Man kan tänka sig Bränner som ett svart russin till kropp, ett huvud som en svart korint och 6 fisketråds tunna svarta ben.

 

Han går omkring i denna ihop pressade hö boll med sina spretiga ben på flera hö strån samtidigt Hö strån som är väldigt sköra och som samtidigt klibbar fast Bränners fötter på varje fot och fotsteg han tar.

 

Önskar eftersom han heter Bränner, att han kunde bränna bort sitt klet under sina fötter och även bränna bort flera av alla de hö strån som han går på.

 

Då skulle hans karta bli mycket mer lätt tydlig och han kommer då också ha lättare att ta ut kompassen för att hitta rätt vägar.

 

Det skulle också kunna bli så att han även kan hitta ut ibland och få lite luft och samtidigt ro i sitt arbete i att hitta rätt vägar.

 

Få gånger lyckas han hitta på en lösning och hittar ut, Väl ute så har han då kunnat tvätta av sig kletet under fötterna och gått med lättare steg in igen till hö bollen och lyckats hålla sig torr under fötterna ett tag. Men så gör han ett snedsteg och fastnar igen i kletet.

 

Återigen får han då klampa omkring bland hö bollens alla sköra, tunna, ihop skrynklade, vridna och knäckta hö strån med sina klibbiga fötter på flera hö strån samtidigt

 

Ibland när han trasslar in sig ordentligt och klibbar fast sig totalt, så skakar han om ordentligt så det känns i armarna och ut i händerna så man bara vill slå nävarna i något hårt så för att skicka tillbaka dessa skakande strömmar upp till huvet.

 

 

 

Men han är inte ensam där uppe i den ihop trasslade hö bollen.

 

Där någonstans finns också ett bomulls vit litet ludet troll.

 

Ser ut som ett sånt där penntroll som fanns förr. Men med ludd på hela kroppen.

 

Ludda heter han, hon, den. Den det

 

Ludda är könlös. Det har aldrig kunnat gått att köns bestämma detta troll.

 

Ludda har en egenskap till dennes fördel, fördelen är att den inte klibbar fast i alla stråna, utan den kan gå fritt där inne men har också den problem att hitta fram men inte lika svårt på samma sätt som Bränner.

 

Ibland hittar Ludda fram till bränner för att hjälpa och tala om hur det är och hur Bränner ska göra, men blir oftast iväg sparkad då av Bränner.

 

Ludda försöker då ibland (förutom de gånger som Ludda går och gömmer sig) att göra nytt försök att hjälpa bränner men då blir det mest att dom två blir osams och bråkar om vem som har rätt.

 

De bråkar då till dess att den ena går iväg.

 

Om dessa två kan man göra en egen berättelse då det har funnits i 44 år och kommer finnas i minst lika många år till.

 

Då Ludda inte är könad så kan Ludde nog inte heller göra avkommor, utan det måste nog vara så att Bränner är tvåkönad och kan avla av sig själv.

 

Jag tror det eftersom det kommit en varelse till i min kropp. Den måste komma från honom då den är av samma sort, svart, ond och finns till bara för att göra livet hårt, svårt och kämpigt ibland.

 

Han är en han, för en kvinna skulle aldrig hålla på som han gör och inte heller ha samma styrka.

 

Han heter Svärker och bor i nederdelen av ryggraden.

 

Svärker är en tortyr makare och namnet  har han fått på grund av att han gör så att min rygg, vänstra ben och höger fot värker i massor.

 

Han förstör för mig dygnet runt.

 

Nu har han lugnat ner sig på natten, men på dagarna håller han på i massor.

 

Han bor i ett uppsvällt, mörkt vinrött slemmigt och ballong liknande näste mellan ett par kotor långt ner i ryggraden.

 

Han har även ett fritidsboende en bit bort mitt i en boll fylld av massa trådar som går ner i vänsterbenet.

 

Där sitter han ofta och drar och sliter i trådarna så att benet värker i massor. Ibland nyper han till trådarna så trådarna tappar kraft. På samma sätt som man gör med en trädgårdsslang för att strypa vattnet för en kort stund. Där man viker slangen och stryper vattnet så blir det enorm spänning och den del av slangen som nyss var spänd och fylld av kraft med vattnet i sig, nu är helt slak och kraftlös.

 

Svärker nyper till trådarna så ben och fot tappar kraft samt värker i massor.

 

Ibland när han sitter i sitt fritidsboende så tar han sin slägga och drämmer till på nystanet av alla trådar så att hela höften svajar till.

 

Hemma i sitt näste sitter han i sin slemmiga blåsa mellan ett par kotor i ryggen, en blåsa som han då och då blåser upp så mellanrummet mellan kotorna blir större och stelar till ryggen samt gör ryggen orörlig i trakten nere i länden som bostadsområdet heter.

 

I området bor det också myror, väldigt små ettriga svarta kortbenade myror som har vassa stickande fötter, skulle kunna tro ibland att de är påtända av något.

 

Dessa myror eller myr arme ägs och tränas utav Svärker.

 

Ibland skickar han ut myrorna på löpträning inuti kanalerna som går ner i benet och foten.

 

Vissa gånger samlas eller fastnar alla myrorna längst ner i foten och ska försöka få plats allihopa där nere, de drar och tänjer i fotens alla senor för att få plats och samtidigt gör dom foten så tung då alla myror tynger ner den, så ibland får jag släpa foten då jag går.  Och får försöka bli av med sendraget som myrorna lyckats få fram under foten.

 

 

 

Ludda kan tyvärr inte göra något åt Svärkers tortyr.

 

Ludda är nämligen ingen ängel eller fe som kan trolla bort eller prata en sådan som Svärker till att lämna kroppen. Utan Ludda är som en tvillingsjäl som även Bränner är.

 

OM det skulle vara så att Ludda hade varit en fredsmäklare eller liknande så skulle inte Ludda eller någon annan kunna komma ner till Svärker för att få honom att försvinna från kroppen tillsammans med sin myr arme.

 

Vägen ner till Svärker är nämligen väldigt svår och krokig. Först är det den väldigt ihop pressade hö bollen med alla hö strån att komma igenom för att hitta kanalen som går ner genom ryggraden och är fylld av svart slemmig sörja.

 

Kanalen som går från hö bollen ner till Svärker är en väldigt svart, slemmig och krokig kanal som ibland smalnar av så knappt att någonting kan ta sig igenom.

 

Trots sitt utseende så är kanalen är bara 44 år, men enligt experter så är skicket på kanalen som om den skulle vara 60 – 70 år gammal.

 

Men en väldigt stark och envis 60-70 åring.

 

Så Ludda är kvar i hö bollen tillsammans med Bränner och försöker att diskutera med genom hur Ludde ska göra för att bli av med Svärker.

 

Bränner vill att Ludde håller igång i massor och tvingar ryggen, benet och foten att pressa och pressa förbi smärtgränser för att på så sätt tvinga bort Svärker. Men Ludda försöker övertala Bränner att det är fel och att Ludde istället ska ta det lugnt och istället sakta tvinga bort Svärker.

 

Än så länge har Ludda lyckats övertala Bränner men diskussionerna dom emellan pågår dagligen och flera gånger varje dag.

 

Så det är en kamp varje dag hur Ludde ska göra.

 

Förut har alltid Bränner vunnit diskussionerna om hur ludde ska hantera sin kropp vid smärta, kroppsliga problem och operationer etc. Då har Ludde kört på i massor för att snabbt komma på benen och bli bra igen, sist Ludde gjorde så så hamnade Ludde i rullstol, då kroppen svarade Luddes kamp med att ge upp totalt.

 

Men alltså denna gång så kämpar Ludda för att Ludde ska ta det lugnt och låta kroppen sköta läkandet och inte Ludde.

 

Men det är en kamp på många sätt.

 

Jag hoppas att den kampen ger resultat i slutändan att Svärker och hans myr arme försvinner eller dör ut och Svärkers boningar förintas.

 

Men Bränner och Ludda kommer aldrig försvinna de har permanent boende i huvet och har haft det sedan 44 år.

 

Dom är mina livsständiga följeslagare.

 

0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Bok;
Taggar: berättelse, berättelseommig, bok, brännerochsvärker, följeslagare, ludde, novell, tvillingsjäl

Många nu som vill att jag ska göra en bok, svårt att ta emot beröm.

Nu är ni ÄN fler
som vill att jag ska göra en bok.
"Du skriver så bra"
"Du har skriftens gåva"
"Pennan är din vän och du hanterar den så bra i ditt sätt och skriva"
 
 
 
 
I helgen fick jag höra några TILL som vill att jag ska skriva en bok.
Det är många nu som vill att jag ska skriva.
Det är också en hel del som säger att jag är så bra på att skriva.
"jag har läst många böcker och det är inte många författare som jag fastnar för men du skulle vara en av favoriterna"
Är det ett par som har sagt.
 
- Jaha, tack.
Säger jag då.
Sen händer inte mycket mer.
"-Sätt fart och skriv!" 
Säger några, -Jo jag ska väl göra det mån gång. 
Men "nån gång" blir aldrig men nu är ni så många som vill, så måste jag väl börja nu "nån gång"
Nu kom det igen det där "nån gång".
 
Men sen allt beröm och allt possitivt som många säger till mig om mitt sätt att skriva mm, det har jag så svårt med att ta emot.
Jag är ju bara Ludde.... Jag sätter mig ner och sedan får hjärnan och fingrarna sköta resten.
Jag kan som inte styra dom och hur dom gör.
Det verkar aldrig svårt för dom att skriva. För kommer jag bara på något ord, en mening, en händelse eller om jag har läst om något, och sätter mig sedan ner för att skriva. Så sprutar det energi och ord från hjärnan ut till fingrarna och fingrarna dansar på tangent bordet.
Detta med att börja skriva bok, har jag gjort några gånger. Dethar blivit några "början" på bok.
Men ska nog sätta mig ner på allvar och göra mer än bara början på en bok.
 
Ideer har jag på att göra fler böcker, så fantasi finns... Har även fått beröm och bra betyg förr och i skolan mm då jag skrivit berättelser mm.
det är nog inga problem med att göra en ELLER flera böcker.
Det är bara detta att börja och sedan fortsätta till sista meningen i boken.
 
Beröm är väl roligt att få, men som sagt, är så svårt att ta emot och svälja.
Det har det alltid varit. oavset vad det har varit och handlat om för beröm mm.
"Ludde är bara Ludde"
Jag är bara jag.
Det har jag alltid varit och kommer alltid att vara.
Det kan inte jag rå för....
 
Men jag får väl binda och låsa fast mig vid datorn och skriva.
Så det blir en bok "nån gång"
Eller fler....
 
 
 
Visa fler inlägg