Tack Louise Hoffsten.

"Jag reser mig igen...."
Sjöng Thorsten Flinck.
Ludde reser sig igen, han också.
Med hjälp av Louise Hoffsten.
 
 
 
Nu var det några dagar sedan jag var här i bloggen.
Mycket beror på att Psyket gick ner rätt så mycket, då jag slutade på arbetsträningen.
Men nu har jag bestämt mig att jag måste vakna.
 
Igår såg jag en inspelning från förra veckan av programmet "Så mycket bättre".
Då var det Louise hoffstens dag.
Det hon sa då i programmet och hennes enorma livsglädje och hennes starka GO Satte sig i huvet på mig och väckte mig lite mer.
Hela hennes attityd, sätt att vara och hennes syn på livet gick in och går in i mitt hjärta.
Jag SKA INTE tänka på hur det är utan bara se frammåt, ändra på lite saker i livet för att fixa livet mm.
Hennes texter ger också mycket livskraft frammåt.
Hur hon ser på sin sjukdom.
Varför stanna upp och tänka bakåt?
 
Jag har gjort det nu i 6 år, den tid som nu gått efter att jag opererade ryggen och hamnade i ett stillestånd i livet.
innan dess så såg jag bara framåt.
 
Tack Louise Hoffsten att du väcker mig nu.
 
Det är inte så att jag har sämre livsglädje. Men då det lät så förbannat possitivt, livet skulle börja sätta fart på alvar, man skulle få arbete och riktig lön, kroppen skulle komma igång, Man skulle få bli fulländad människa igen efter alla år som vägforskare.
För att sedan bara rinna ner ännu längre ner än bara till sanden.
Trots att jag först inte trodde på det dom sa men ju längre tiden gick så kände jag mig mer säker på det dom sa så jag kunde bara se framåt.
Men men.
Nu kommer jag ALDRIG mer tro på någon som har med arbetslivet mm att göra.
 
Det känns även förbannat skit, då jag tvingade mig själv med hjälp av handledarna på arbetsträningen, att lugna ner mitt arbetstempo och försöka känna min kropp mm.
Men till vilken nytta? 
Jag kommer köra på i samma tempo nu nåsta gång jag ska arbeta, eftersom det jag arbetade med angående min kropp är som bortblåst.
 
Det känns nu på riktigt att man är för gammal, gått fel väg i livet iallafall, mobbarna kanske hade rätt.... Ludde kan ingenting, är ingenting, är klen mm mm mm
 
NEJ MEN nu är det slut på fultänk om´mig själv!
Se framåt, förändra kroppen, bli en annan Ludde.
Nu ska jag ta upp kampen igen på allvar för de utstötta i samhället, kampen mot mobbning och kampen för HBTQ mm.
 
Kanske man skulle ändra på sig helt?
Kanske lättare att få jobb då?
 
 
 
Ludde är ialla fall på G!
Tack igen Louise Hoffsten
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Arbete;
Taggar: arbete, arbetsträning, förvandling, göraomsig, kamp, livet, livsglädje, livskraft, louisehoffsten, ms, påg, pågång, sjukdom, såmycketbättre

Leksaken är ledsen och trasig.

Nu är leksaken ledig igen till att leka med på nytt.
Jag kommer alltid vara och förbli allas leksak....
Men denna gång gråter leksaken innifrån.
 
 
Igår klev jag ut till ingenting och dörren bakom mig stängdes igen för alltid.
Jag är nu tillbaka till den plats där jag en gång var för ca 5 månader sedan.
Till platsen INGENTING!
 
Det blev ingen Normkritisk kurs som jag skulle gått nu i höst och vår.
Och inte heller något arbete eller längre sysselsättning.
 
Jag sitter nu och är väggforskare och rumpnötare.
Det samma som jag var i ca 6 år från 2012 till maj 2018.
 
Jag skulle ju börja arbeta på måndag och få riktig lön som alla andra!
Det sa dom ju när jag skulle till och börja på arbetsträningen, dom sa de även under själva arbetsträningen.Dom LOVADE det till och med!
TROTS att jag sa innan jag började att jag inte tror på det, jag har hört det förrut. 
Dom har lovat guld o gröna skogar o sedan blir det inget av någonting.
MEN DENNA GÅNG så skulle det inte vara så, nu är det annorlunda, nu har vi fler och andra resurser mm.
"Efter denna arbetsträning så har du ett arbete"
 
SKITSNACK!
På måndag sitter jag åter igen och blänger in i väggen....
Den här gången känns det extremt jobbigt, psyket är mer kört i botten än innan jag började på arbetsträningen.
 
Jag kom dit till arbetsträningen som ingenting, Ryggen gjorde ont, kroppen var svag och psyket var lite nere efter alla år av frånvaro från arbetsmarknaden med mera.
Jag hade ett självförtroende som låg i botten.
 
Men allt eftersom tiden gick ärjag var på arbetsträningen så fick jag stöd, hjälp, uppmuntran, kärlek, energi, självförtroende, självkänsla mm mm.
Jag var inte längre något som bara satt hemma och skräpade som inte gjorde eller kunde någonting.
Jag var en människa, en människa som fylldes med mer och mer livsglädje. Jag var en i mängden tillsammans med de andra som arbetstränade, handledare mm där.
Jag fick känna en STARK gemenskap som jag inte känt på enormt många år!
Jag har ALDRIG känt mig så fylld av allting och så stark på en arbetsplats som jag gjort under denna tid på arbetsträningen.
 
Jag fick hjälpatt kontrollera och känna mig själv, jag fick vara den jag är, jag fick också chansen att hjälpa och stötta andra som var där och arbetstränade samt komma tillbaka till sina liv mm.
 
All det jag fick där skulle jag ta med mig till det arbete som jag skulle ha efter denna arbetsträning.
Men nu när allting bara rasade, så rasar även mitt psyke isär.
 
Kommer ALDRIG mer tro på myndigheternas ord!
Oavsett vad de säger och vad de har för ursäkter mm.
 
Men jag tackar ALLA på klockargårdsängen i Ödeshög. För den tid jag fick vara där och för allt det fina jag fick där.
Glömmer er aldrig ! 
 
Leksaken är nu en trasig leksak....
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Arbete;
Taggar: allasleksak, arbete, arbetsträning, diskbråck, energi, klockargårdsängen, kärlek, ledsen, leksak, livet, livsglädje, livskraft, psyke, psykiskohälsa, ryggvärk, ödeshög

Leksaken har bara 4 dagar kvar...

 
 
... Att "leva" och leka.
Endast 3 dagar kvar att känna av livet, glädjen, värmen, gemenskapen.
Sedan är leksaken en slängd instängd leksak igen, som bara väntar på nästa lek som lekfarbrorn (handläggare på Arbetsförmedlingen) bestämt.
 
Slängd, instängd leksak likt en av trasdockorna på tv.
Man slängs upp i luften fylld med glädje, framtidsdrömmar och possitiva ord från lekfarbrorn. Men som senare Lekfarbrorn tröttnar på och bara låter leksaken falla ner i golvet och stänger in den nånstans tills nästa gång som lekfarbrorn vill leka en av sina lekar.
 
Man är på väg att bli lövet på grenen som faller ifrån gemensakpen med de övriga löven.
 
Men men...
Världen behöver sin väggforskare och sin leksak.
Så det är bara att gå hem på fredag o sätta sig i soffan och forska vidare på väggarna som jag inte gjort sedan i våras.
 
The show must go on... Leken eller lekarna måste fortsätta....
Varför sluta leka med något som alla vill leka med?
 
Jag är van med allas olika lekar man varit med i.
Men denna gång känns det faktiskt mer än vad det gjort förrut.
 
Ta hand om er.
Kram.
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Arbete;
Taggar: Leksak, Livet, arbete, arbetsträning, betydelsefullt, glädje, klockargårdsängen, livsglädje, livskvalitet, ödeshög
Visa fler inlägg