Ingenting höll på bli ingenting, leksaken får leka själv ett tag till.

 
 
I morgon skulle jag ha blivit "väggforskare" igen.
OM det inte hade varit för en insatts från folket som basar över platsen där jag arbetstränar.
Jag kommer få vara där 2 veckor till, 14 dagar eller rättare sagt 10 arbetsdagar.
SÅÅÅ kul och härligt!
Jag slipper sätta mig ner i soffan hemma och glo rätt in i väggen.
 
När jag började arbetsträningen så var ryggen och kroppen mycket svag. Senare längre fram och ju mer jag arbetade så blev jag bara starkare och starkare i rygg, ben och kropp samt psyke.
Det kändes bara bättre och bättre och roligare och roligare.
Var även med om att hjälpa andra att lyckas där med arbete mm.
Från ingentig så blev jag stark, glad i hela kroppen, och livet kändes super.
 
I början av förra veckan så försökte jag förbereda mig på att fredagen var min sista. Att jag då skulle gå hem för att just sätta mig ner i soffan hemma och fortsätta vara "allas leksak"
Då kände jag mig som en leksak eller produkt som myndigheterna gillar att leka med och sparka runt.
 
MEN
De ville ha mig kvar....
De tvingade AF att få fram något nu efter dessa 2 veckor och under tiden är jag kvar på platsen.
Både handledarna där, och de andra som jobbar där på platsen vill ha mig kvar.
Det känns enormt kul, tacksamt, betydande och varmt inom mig.
 
Så nu blir det 10 glada, kuliga och härliga dagar framöver.
TACK, Klockargårdsängens personal och "arbetare"
0 kommentarer publicerat i Allmänt, Arbete;
Taggar: arbetsförmedlingen, arbetsträning, betydelsefullt, glädje, klockargårdsängen, leksak, livskraft, tack, ödeshög