nu händer det!

 
Nu är Ludde på G!
Ryggen gör ont än, men är betydligt starkare i ryggen och i benen.
Det känns nu på riktigt att man är på väg.
Så nästa vecka är jag pigg så jag kan köra igång med kriget mot ryggen och köra igång med träningen på allvar.
 
Det är en härlig känsla att kunna ställa kryckorna ifrån sig och gå några meter utan dom och bara ha kryckorna löst i handen som ett psykiskt stöd OM jag skulle behöva.
 
Så om ett par dagar så kommer jag lägga ifrån mig dom för gott!
Efter det så kommer jag som sagt att börja resan till att bli enormt stark i buk o bål mm.
Benen kommer stärkas i massor.
 
Ryggen kommer ångra i massor att den knäckte mig då jag grävde en liten grop i backen!
 
 
Jag ska aldrig mer knäckas och ligga på backen pga ryggen.
Jag blir naturligt äldre och naturligt svagare ju äldre jag blir.
Men än så länge är jag "bara" 44 år.
För att möta upp den naturliga försvagningen av kroppen så måste jag bygga upp kroppen.
Det kommer jag alltså nu göra genom hämnd!
 
Gör jag rätt eller fel?
Ska jag fortsätta ta det lungt och aldrig bli stark eller bli lite starkare om flera månader?
Eller ska jag tråna hårt nu och bli stark snabbt så jag blir stark och stabil i rygg och bål mm?
 
Jag väljer det andra alternativet så klart.