Första gången i skogen på flera veckor.

En sån härlig kännsla
Att äntligen igen kunna gå en sväng i skogen.
För första gången efter smällen i ryggen för flera veckor sedan, så kunde jag nu ta en kortare sväng på någon kilometer upp i skogen.
 
 
Tog med mig kamera och kikare och satte mig i ett jakt torn vid ett stort öppet fält, ett gammalt kalhygge.
Där satt jag och njöt av tillvaron och var ett med naturen.
Det var enormt härligt att kunna gå dit igen, efter alla veckorna i "husarrest" pga rygg och ben.
Det var ett enormt liv på fåglarna, men såg inte många av dom tyvärr.
Jag såg en hök på långt håll och en duva på fältet. hade även någon fågel ca 5 meter bakom mig, men som Tyvärr flög bort snabbt då jag vände mig om.
Nackdelen är att det är så torrt så djuren har inget som lockar ute på det torra fältet, så det är nog en orsak till att det inte syntes till några andra djur där. Bra dagar så kan man se fler rovfåglar, rådjur och älg mm.
Men var så rogivande att bara sitta där och spana ut över det stora fältet och släppa tankarna på kroppen mm.
 
Tankarna på kroppen finns annars där hela tiden, då den bråkar med mig ständigt.
Ryggen gör ont, benen gör ont, armarna gör ont....
trött i rygg slutet dygnet runt.
Så det gör att man ständigt går runt med kroppstankarna i huvet, Om vad som är fel, varför det aldrig ger sig, vad man ska träna o göra för övningar för att få bort det.
Samt tankar på OM jag MÅSTE till vitrockarnas kot specialist och lägga mig i deras tortyrkammare.
Men så länge som jag känner att jag blir smått starkare i kroppen för varje dag typ så känner jag att jag inte behöver det.
Om de inte hittar något fel på bilderna efter att jag legat i tortyrkammaren, så kommer det också göra att jag blir än mer orolig på vad det är för fel med ryggen, benen och armarna.
Det är bara onödigt.
 
När jag gick till skogen så fick jag snabbt mjölksyre känsla i benen. det kom redan efter ett par 100 meter.
Det gjorde ont och blev trötta så som det känns ungefär då man får mjölksyra.
Det var inget kul, men det var samtidigt svagt uppförsbacke på ca 100 m.
Samt att jag har inte rört mig alls mycket på flera veckor nu.
Jag önskar jag kunde förstå mer hur en kropp fungerar.
För jag tolererar inga svagheter alls med kroppen. Det finns säkert naturliga orsaker till mycket vad gäller hur kroppen reagerar och ger för olika resultat.
Men det kan jag inte lyssna på 
Tyvärr.
 
Men nu vet jag att jag kan gå lite längre, så nu kommer det bli längre och längre för varje gång.
 
Skogsdoftande kramar
0 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: avkoppling, ben, diskbråck, djur, fåglar, kroppen, livet, mindfulness, naturen, rogivande, rygg, sinnesfrid, skingratankar, skogen