Är det fel på mig eller gör jag fel?

 
Jag kan inte se eller höra på Guldbagge galan!
Då jag gör det mår jag dkit dåligt.
 
 
 
Igår kväll var det Guldbaggegalan på tv.
Jag kan inte se på den, jag kan heller inte sitta i ett annat rum för då hör jag galan, det mår jag lika dåligt av. Så jag är tvungen att vara utanför huset för att inte höra eller se på galan.
 
Jag hade också kunnat suttit där. Jag hade också kunnat medverkat i någon av alla dessa filmer som prisas och nomineras.
Det kanske låter som att jag vill vara en av toppkändisarna på galan. Men nej, så är det inte, utan jag hade bara  velat varit där pga av mitt arbete som skådespelare som jag hade kunnat haft.
Jag hade sååå mycket enormt gärna varit en av skådespelarna i någon eller några av alla filmerna.
 
Är inte bara denna gala som är jobbig att se på mm.
Det är också Svenska filmer och ibland även teatrar. Fördelen med teatrar är att dom jag ser på är revyer eller teatrar med mycket humor i så då går det bättre att se på sånna.
Men annars så är det så svårt att se på sånt.
Det är svårt eftersom jag vill vara en av skådespelarna i filmen eller på teatern. Helst på teatern.
Som ni kunnat läsa tidigare i bloggen, så ÄLSKAR jag verkligen att spela teater. och att saknaden av att inte kunnat fortsätta min barndoms dröm om att bli skådespelare  är så enormt stor.
 
Då jag var liten gick jag teaterskola och hade många och stora drömmar om att stå på scen och spela riktig teater då jag blev stor.
Men tyvärr förstörde mobbningen alla dom planerna och drömmarna. 
Mobbningen blev så stor och omfattande mm sp jag tvingades sluta teaterskolan.
Sökte in på teaterskola senare i livet men kom inte ända fram tyvärr.
 
Så när jag ser Guldbaggegalan, Svenska filmer och teater så kommer denna historia, saknad och tankar upp och gör så enormt ont inom mig, att jag inte klarar av att titta eller höra.
 
Är det fel av mig att jag känner så?
Vet inte vad jag ska göra för att ändra på det.
Är jag larvig?
 
Ta hand om er.
Luddekramar.
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: dröm, drömmar, felpåmig, film, guldbaggegalan, mobbning, scen, skådespelare, teater, teaterskola

En annan värld för kroppen

 
Att kliva ner i vatten,
är som att kliva in i en annan värld för kroppen
 
 
Så fort kroppen får höra att den ska få bada så går det inte stoppa kroppen.
Den blir som magnetisk och dras och slits mot badhuset hela tiden, jag får kämpa för att hålla emot. 
Då dagen kommer som den ska få komma till badet så är den extrem magnetisk,kroppen som bara dras dit, sugs dit, flyger dit av egen kraft eller med hjälp av en magnet som sitter i badhuset.
 
Väl framme vid badhuset finns ingen möjlighet att ändra kurs eller vända. Det 'r raka spåret, öppna dörrarna, kassan, omklädningoch i vattnet på fortast möjliga tid, helst direkt från bilen och ner ibassängen.
 
Sedan att kliva ner i bassängen är som att hamna i en annan värld.
På dagarna när man ska gå på promenad så är det ibland en liten kamp med att gå med benet och ryggen, benet är ibland stelt, tungt och trött mm, ryggen värker, men man kämpar ändå för att gå längre och längre. Samt för att bli bättre och starkare i rygg och ben.
Men i vattnet...
Där finns inget av detta, det är som att dom problemen stannar på vattenytan.
I vattnet är benet och ryggen som förbytta, jag rör på mig utan problem, jag känner ingen värk, stelhet, tyngd i benet utan jag bara är ETT med vattnet.
Jag går simmar, dyker som ingenting, det är en sån härlig kännsla.
 
GJORDE REKORD!
Igår var vi i mjölby på badhuset där.
Vill vara där dygnet runt i vattnet men det går tyvärr inte. Men igår simmade jag plus mycket lek, men gjorde ett rekord med simningen.
Simmade nämligen 150 meter utan uppehåll + 50 till efter ett uppehåll.
Första hundra metrarna kändes jätte bra,sedan var det lite kämpigt och gjorde lite ont i ryggen men var fortfarande rörlig.
Hade jag gått en promenad på ca 1 km så hade det börjat göra ont i ryggen efter ett tag o då är benet tungt och stelt och värker men i vattnet finns inget sånt utan bara värk och trötthet, då mest i armar och rygg.
Men inget jag lider av utan det är glädjande värk och trötthet.
I vattnet är det även sååå kul och dyka och leka mm. I vattnet är jag inte 44 år utan är då 14 år.
Är mer under än över vattnet.
ÄLSKAR att vara i vattnet.
LÄNGTAR att få komma dit igen!
 
Hoppas ni har det bäst där ute och har något som ni älskar att göra och som ni kan koppla bort värk och bekymmer och bara vara ETT med det ni gör.
 
Luddekramar
 
 

Beröm för mitt skrivande, svårt att ta emot det.

Folk säger till mig
"GUD vad duktig du är på att skriva", "Vad duktig du är på att berätta", "Du är ju helt fnomenal på att skriva" mm
Efter jag skrev den lilla berättelsen här på bloggen om Bränner och Svärker så har de fina orden ökat.
 
 
Men.
Jag kan inte ta dom orden till mig, jag förstår inte.
Jag är ju bara jag.
Jag är inte duktig, jag kan inte vara så duktig, jag skriver ju bara som jag gör, är väl inget märkvärdigt.
Samtidigt förstår jag inte varför jag inte kan ta emot berömmet som jag får.
Jag har sagt ett par gånger: -Det är bara som du säger, -Du är för snäll med dina ord.
Men då har personen bara förtydligat sig ännu mer och sagt att det faktiskt är så ärligt.
 
Då jag får dessa ord öve mig så känner jag mig ibland som hon, Saga Norën i tv serien Bron.
Hon hade typ svarat så här efter att fått beröm för sin text:
"Jaha, tack, då vet jag att du tycker att jag är bra, då gär vi vidare med det vi gjorde.".. 
Eller något liknande.
Ungefär så känns det ibland då jag fått beröm etc.
 
Men visst blir man glad och peppad.
Många säger efter har läst det jag skrivit mm, att jag måste skriva en eller helst flera böcker, "varför har du inte skrivit tidigare" mm.
"Gör en fortsättning på Bränner och Svärker och gör även en bok eller fler."
 
Jag har börjat med en fortsättning på berättelsen om Bränner och Svärker. Så den kommer.
Sedan har jag börjat skriva bok några gånger, så jag har några "början på en bok...." Men då folk  vill att jag ska skriva och fler som tycker att jag ska skriva efter att dom läst det jag skrivit så har jag fått mer kraft till att skriva en och troligen fler böcker.
Det är ju trots allt roligt att skriva....
 
Så jag får säga tack till alla ni som tycker att jag skriver så bra och berättar så bra.
(vad konstigt det känns)
Ni peppar mig till att jag ska börja skriva.
 
Jag hoppas ni alla tar hand om er och håller er friska och varma
Varma Luddekramar till er alla.
0 kommentarer
publicerat i Allmänt, Bok;
Taggar: berättare, berättelse, beröm, bok, brännerochsvärker, duktig, författare, jagärbarajag, skabörjaskriva, skriva, skrivabok
Visa fler inlägg