Samhället på landsbygden skadar och dödar många "gömda" HBTQ personer.

 
Man vågar inte komma ut pga att samhället på glesbyggden säger att man ska vara på ett visst sätt.
Eller att man tror och får för sig det.
Och man ställer sig frågan vem man är mm.
 
 (bilden är från Google)
 
Att vara en HBTQ person i glesbygden och på mindre ort kan vara väldigt svårt.
Många känner sig tvingade att flytta till en storstad för att där KANSKE våga komma ut med sin läggning.
Jag själv bor på glesbygden.
I byn är vi ca 100 personer och hela kommunen består av ca 5000 invånare. I centralorten bor det ca 1500.
Alla känner alla och "djungeltelegrafen" går VÄLDIGT snabbt.
Så jag förstår hur svårt och jobbigt det kan vara på liknande orter.
Samt att samhället där säger att man ska vara på ett visst sätt, eller att man får för sig det sadan man föds att man ska vara på ett visst sätt i samhället. att samhället där är väldigt hetro.
Det gör att man inte vågar och kan komma ut med att man är en transperson eller homosexuell.
 
Invånarna där i den lilla gledygds orten har aldrig sett en kvinnoklädd man eller mansklädd kvinna på gatan, på affären, på vårdcentralen eller på byns café.
Man är rädd för hur det kommer bli om man skulle ge sig ut där iklädd det motsatta könets kläder.
Även att komma ut med att man är homosexuell i ett glesbyggds samhälle som är "hetrostämplat" är väldigt svårt.
 
Man ska inte tvingas att flytta från arbete, vänner och sin hemort bara för att man inte är som alla andra.
 
Men flyttar man inte utan mn fortsätter att leva kvar och aldrig vågar eller kan komma ut med sin läggning så riskerar man att hamna i psykisk ohälsa och om det går riktigt långt så kan det innebära att man inte orkar leva med sig själv och väljer att ta sitt liv.
Väljer man då att flytta för att man tror att man där i storstaden kan "gömma sig" med sin läggning och "komma ut", Men där sedan känna samma sak att man inte vågar. Så kan det innebära ännu mer plågsam ohälsa!
 
Psykisk ohälsa är dubbelt så vanligt bland HBTQ-personer jämfört med den övriga befolkningen och antalet självmord är dubbelt så många.
 
 
 
Att hela tiden ställa frågor till sig själv som:
Vem är jag? Hur ska jag leva? Vad vill jag? Vad tycker andra om mig? Varför är jag sån? ÄR jag "en sån"?
Så kan det innebära att man mår sämre och sämre i psyke och hjärta.
Det är som en hos tonåring i psyket men att allt snurrar lite fortare och på ett tyngre och allvarligare sätt.
Samt att aldrig komma ur det, att ständigt år efter år, dag efter dag tänka och känna så.
 
Man är inte en annan person bara för att man visar och talar om vad man gillar och vad man är i själ och hjärta!
Man byter inte sin hjärna och/eller själ, bara för att man sätter på sig andra kläder.
 
Samhället måste bli bättre på att acceptera ALLA människor.
Även i små orter.
 
0 kommentarer publicerat i Allmänt, hbtq;
Taggar: acceptera, glesbygden, hbtq, hetro, homosexuel, landsbygden, mindreort, psykiskohälsa, självmord, transperson