Åter i träning, på allvar denna gång.

 
Nu är man igång igen.
Mot samma mål men mål på lite annorlunda sätt.
Ni som följer mig har kunnat läsa det, annars kommer ni märka framöver.
Jag menar allvar i det.
 
 
 
 
Som jag skrev i förra inläget så skulle jag ta upp detta ang träningen som jag nu ska börja med igen.
Men denna gång på alvar.
För det är ett måste!
Jag känner hur ont jag får i rygg, ben och armar av att inte göra något.
Samt lockad av tanken på målet .
 
Men framför allt så är det kroppen som inte klarar av att inte göra något.
Jag har en rygg som en 70 åring (enligt en vitrockare på skelett avdelningen på vitrockarnas lekstuga)
Men då jag ständigt är 25 så håller jag inte med om det.
Jag har vunnit över halvförlamningen som jag fick efter den operationen som gick fel.
Så då kan jag även vinna över en stolpe av några knotor i ryggen.
Det är också ett måste!
 
Ryggen har klarat av sparkar i ryggen, (en våldsam spark som tog mellan skuldrorna) Samt att komma tillbaka efter halvförlamning. 
Den har varje gång visat att den vill leva och vara stark.
Så det är min sak nu och ta hand om den och sköta om den.
Ryggen har talat om länge nog nu att jag måste ta hand om den.
Men det ska den inte behöva göra längre.
 
Jag fick känna för ett par veckor sedan, hur enormt skönt och härligt det var att kunna simma igen efter alla dessa år.
jag vill också snart kunna känna igen hur skönt det är att kunna springa igen, men dit kände jag igår då jag gick en rask promenad, att det är en bit dit.
Men denna gång kommer ja!g inte ge mig
0 kommentarer publicerat i Allmänt, Träning;
Taggar: allvar, ben, ensvenskklassiker, högklackat, promenad, ryggen, träning