Här kommer sista fortsättningen.....

Det är ju så mycket som kommer upp i huvud och i hjärtat då man tänker tillbaka, det finns så många härliga, roliga och underbara minnen.
Samtidigt som det finns många hemska, tråkiga och jobbiga minnen.
Men då jag nu pratar om de minnen från förr som ger lycka och värme,
så fortsätter jag nu med den sista biten av dessa minnen.
 
 
Bilden ovan är på Grans naturbruksskola eller Grans lantbruksskola som den hette precis innan då jag gick där.
Den bytte då jag började från att ha varit och hetat lantbruksskola, till att heta naturbruksskola.
Där bodde jag första året i barack på skolområdet, sedan i lägenhet i byn som skolan låg i, utanför Piteå.
 
Den skolan har betytt massor.
Det var den skolan som jag gick alla tre åren utan att råka illa ut av någon. Den skolan som gav mig utbildning, Samt så var det den skolan som gett mig myclet glada och lyckliga minnen från hela skolan, alla elever och personal.
Som jag lever jätte mycket på idag och kommer göra hela livet.
 
Än mer roligt är att jag har kontakt med några av dom än idag via fb.
Det tackar jag för, för dessa kontakter gör mig lycklig då de får upp sånna härliga lyckliga minnem hos mig.
 
Jag kan säkert få ihop en hel bok om tiden på den skolan, men ska ta det väldigt kort (försöka ialla fall)
Då jag började där första dagen var det enormt nervöst.
Minnen från min skoltid i grundskolan var som ni vet hemska, jag kände mig väldigt ensam och dum mm den dagen. Det var då också några år sedan som jag hade slutat grundskolan.
Men efter första dagen så gick det sakta bättre och bättre då man upptäckte att man var omtyckt av fler och fler.
Visst så blev det överspel och larv mm från min sida ibland vid kontakt med andra elever, pga min osäkerhet.
Men det gick bra ändå.
jag blev tryggare och tryggare.
Lyckligare och lyckligare.
Osäkerheten försvann tack vare att jag kände mig accepterad och var en elev bland alla andra. jag var med i gemnskapen. Jag behövde inte gå och gömma mig eller "vara någon annan" jag var Ludde.
Jag var omtyckt av både lärare och elever.
Tre år gick och jag grät då och jag gråter idag och just nu i skrivandes stund då jag tänker tillbaka på en enormt lycklig tid i livet bland så många människor.
 
 
Kanske låter lite lattjo allt och den mängd jag skriver om just denna tid men den är så enormt betydelsefull
 
 
 
jag kan som sagt skriva enormt mycket om just denna skoltid då den betytt så enormt mycket.
Jag kan också skriva minnen och händelser från var och en av alla elever och lärare därifrån men det skulle bli alldeles för långt.
Men det finns en som betytt och betyder mest.
Hon gav mig något alldelses speciellt Jag vet inte egentligen vad som gjorde det eller vad det var inom mig som hände. Men hon gjorde mig stark, lycklig, lugn, orädd, kärleksfylld, harmonisk, spänningsfylld på något trollskt vis.
Jag ville ha henne i närheten av mig hela tiden. Men jag var väldigt sprallig inom mig då och ville vara med allt och alla då det var så enormt härligt och kul mm. Men hon fanns alltid när inom mig.
Det var också hon som på något sätt fick mig lugn i en del sittuationer då jag utanför skolan och skolkamrater ibland fåtal gånger ville höja näven mm. Något som jag inte gjort sedan jag bodde på gatan. Men det var gånger som jag ville försvara henne och andra betydelsefulla vänner som jag äntligen hade fått och som jag ville av rädsla förvara på alla sätt o vis.
Hon fanns där alltid.
Hon betyder minst lika mycket idag om inte än mer, pga det hon betydde då och betyder idag.
 
Men alla där på skolan har som sagt satt sina spår inom mig som jag skulle kunna skriva hela blogg inlägg om var och en av dom.
 
Fler och fler blev man vän med, mer eller mindre under tiden man gick där... Men aldrig ovän.med någon.
 
Det var en lycklig tid på alla sätt o vis.
Denna skoltid, dessa elever och skolpersonal ger mig glädje och värme varje gång jag tänker på den tiden och dessa människor.
Minnen kommer, minnen går
Men dessa människor och stunder i minnet aldrig från mig går.