Mitt fel....

 
Kanske imte precis allt men känns som det är en stor del...
Jag skrev nyligen om att jag har en karusell runt mitt huvud, att jag har svårt att ta tag i en av alla de vilda hästarna som finns på den....
Jag berättade då också att jag kan få tag på EN av hästarna. En speciellt tung häst.
Den hästen har jag nu tungt i mitt hjärta.
 
Den innehåller mina föräldrar.
Är väldigt mycket tankar, känslor och minnen nu som rör sig om dom.
Visst har jag alltid haft och har dom i mitt hjärta och tänker på dom hela tiden, men blir mer och mer jobbiga tankar ang dom.
För ett par veckor sedan så fick jag reda på att pappa ska in och operera sig för en sam kan vara allvarlig sak, som jag inte kan berätta om här.Men operationen ska ske i dagarna.
Innan dess så har mamma sedan ett par år blivit sämre med sin demenssjukdom.Fick också ang det veta för ett par veckor sedan att hon blivit än sämre efter nyår. Det KAN bero på annat som stressar upp just nu.
I och med detta så är det väl därför som den hästen nu ligger tungt i hjärtat.
 
 
Samtidigt så tar jag på mig skuld för mammas hälsa. Jag SKA inte göra det men går inte att låta bli. 
Varför jag gör det är återigen pga mobbningen.
Jag ska inte skylla allt på mobbningen men väldigt mycket i livet är pga mobbningen, både tiden i skolan, efter skolan och även i vuxen ålder.
 
När jag gick i skolan och blev extremt mobbad både psykiskt och fysiskt, så fick jag aldrig mäjlighet att göra mig av med all ilska, ledsamhet, oro, frustation mm mm någonstans. Så det blev hemma som allt detta kom ut. på möbler, väggar och mamma.
Kylskåpet vi hade hemma då såg ut som handhamrad plåtskål på en sidan.
Jag var inte lätt att tass med under skoltiden, varken för föräldrarna eller lärare.
Det var så mycket aggresion, rädsla, ilska, extrem ledsamhet som kom ut på samma gång från mig som då mamma sa någotsom jag inte gillade så det blev att kylskåpet och annan inredning fick ta emot allt.
Det känns oftare och oftare nu för tiden, som att min mamma såg ut så som kylskåpet gjorde då, på insidan efter mitt agerande mm som jag hade då.bucklig, slagen och dallrig i sin själ och i sitt hjärta. 
 
Mamma gjorde och ville göra en hel del för att jagskulle ha det bra i skolan.
Mamma lyckades med mycket envishet att få bort den lågstadie lärarinna som vi hade på den tiden och var den som startade mobbningen i årskurs 1.
Under årskurs 2 och 3 så hade vi andra lärare.Men det hjälpte inte mobbningen. Den hade vuxit för mycket.
Hemma under åren som följde så sa jag aldrig hur det var. Sa alltid att det var bra.
De gånger jag inte hade saker med hem pga att mobbarna tagit eller förstört sakerna, så sa jag att jag tappat bort eller råkat slänga mm.
De gånger jag kom hem med sår etc så sa jag alltid att jag gjort mig illa eller ramlat mm.
De gånger jag kom hem med gråt så hade jag blivit det av andra anledningar än pga de saker som de sa och skrek åt mig.
 
Mamma var den som först kom hem på dagarna och fick ta emot det mesta. Mobbningen gjorde också att jag inte orkade och inte heller ville plugga så det blev även gap tjafs och skrik om det också.
Så allt detta plus annat som hände hemma kan ha stressat upp mamma så att hon blivit sämre på äldre dagar.
Det känns pga av allt detta som att mammas hälsa är som den är idag.
 
 
Mobbningen skadar inte bara de som blir mobbade, utan även förutom de mobbades familj så också människor som är i de mobbades närhet.
Samt som jag ofta nämner så skadar mobbningen i skolan även senare i livet.
En gång mobbad, alltid mobbad.

Är det välfärdsamhälle då äldre tvingas leva utan bostad??

 
Vad är det för fel med Sverige?
Välfärdssamhälle... Var?... på Östermalm i Stockholm?
 
Har i hela sitt 71 åriga liv arbetat, slitit, betalat skatt och varit med att byggt upp detta Sverige.
Nu slutar hon sitt liv med att bo i en liten bil i en kall kommun som kalix.
 
Hon är inte ungdom och kan bättre stå emot kylan, hon bor inte i Trelleborg där temperaturen sällan går under 0 grader utan i Kalix där temperaturen under några månader nästan aldrig är på plus sidan, hon är Svensk medborgar i ett modernt Sverige och framförallt så är hon en människa....
 
Hur kan man som kommun och medmänniska tillåta sånt här i en liten kommun som Kalix eller över huvudtaget?
De äldre i samhället får knappt mat på dagarna, på äldreboenden får de ingen middag utan kan bli kräm o mjölk till middag, pensionen är så låg så fler och fler äldre riskerar att bli bostadslösa och hamna på gatan.
 
Hur ska denna 71 åriga kvinna överleva i en liten kall bil i vinter?
Hur ska alla andra tusentalet hemlösa runt om i landet, överleva Svenska vintrar?
När ska äldre få slippa riskera att hamna på gatan?
 
Enligt källa från Socialstyrelsen,
Så säger den att det är kommunernas ansvar att hemlösa personer i Sverige får det stöd de behöver.
Men det är inte socialtjänstens uppgift att tillhandahålla bostäder.
 
Socialstyrelsens senaste kartläggning om hemlöshetens omfattning är från 2011, då var ca 34 000 personer hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden, ca 4 500 personer av deem var i akut hemlöshet, varav 280 sov ute i offentliga utrymmen.
 
Stora mörkertal finns det i dessa siffror!
Om man går runt i Sthlm på natten och tittar eller hellre pratar med de hemlösa så får man veta att det finns betydligt fler.
 
 
Jag är absolut inte rasist och ska inte behöva tala om det.
Jag tänker på hur viktigt det är enligt stat och kommuner att nyanlända får tak över huvudet och mat mm.
Varför ska inte äldre, hemlösa medborgare och andra ha samma rätt att få tak över huvudet, mat och värme?
Dessa är också människor.
Det är ytterst sällan det är deras eget fel att de hamnat på gatan och/eller inte har någon bostad.
Som jag också sagt så är det ofta samhällets fel att många hamnar på gatan.
 
Men att en 71 åring och att andra äldre personer i Sverige hamnar på gatan i Sverige är inte accepabelt!!
 
Enligt tidningen NSD så finns det en massa forskning som visar att:
Att inte ha en bostad är en stor riskfaktor när det gäller att hamna i utanförskap. 
Människan behöver ett hem för att kunna komma till rätta med sin situation i övrigt.
 

                                                                     

 

Stekande ägg innanför en karusell.

 
Det är så enormt mycket nu som snurrar i huvet
Ludde har en påtänd karusell i huvet.
Ni vet en sån där karusell med häsrar som rör sig upp o ner på.
Tänk er en sån där någon lhällt i amfettamin lsd och anabola så den går utav bara hvete...
Går inte få stopp på den eller komma in i den eller greppa tag i någon häst.
Sån har jag runt om mitt huve o huvet är amfa motorn.

Jag kan inte greppa tag o stanna något alls av allt som snurrar... varje häst i karusellen är en grej i huvet.... o karusellen är STOR.
Är många hästar som finns på den här karusellen.

Sedan den dagen som jag började blogga igen, för ca 1 vecka sedan, så när jag skriver i bloggen så vill allt komma ut i ett o samma blogginlägg.
Skulle jag skriva allt i ett blogginlägg så skulle tangentbordet blivit utnött på samma gång och fingrarna haft ett totalt eget liv.

Jag var häromdagen till fröken hjärnskrynklare och fick tips om att skriva ner allt... alla ord som kommer fram och skriva ner dom på ett papper eller dokument i datorn....
Jag sa då att det kommer bli en bibel tjock bok med totalt oförstående text.
Som att myrer med bokstäver under sin ben varit framme o gott på papprerna.
Det var så det skulle vara, sa hon.
Gör absolut ingenting hur det skrivs.
Huvudsaken är att det kommer ut.
I samma stund som hon sa det så kände jag hur det tändes och öppnades en het kanal av lava från huvet genom höger axel ner genom höger arm ut i fingrarna och stannade där pga att jag då inte hade någon penna i handen...
 
 
Samtidigt som jag har denna karusell i huvet
Så känner jag mig utfläkt som ett stekande ägg i en stekpanna..
Huvet är gulan och kroppen, benen och armarna är det vita som är utfläkt och bara ligger o dallrar i pannan.

Svårt nu som sagt att greppa tag i allt.
Kommer gå in mer i detta kaos i huve o kropp i senare inlägg.
Men gäller att få tag i en av hästarna och ta hand om det som finns i den hästen...
Tror jag kan få tag i EN av hästarna som känns som en väldigt specielt tung häst.
 
 

Men ett tips är att har ni känslor på att det börjar bli ett kaos med massor med saker i huvet, så töm det på ett papper så fort som möjligt.
Bara att släppa lös orden utan tanke på hur det ser ut.
Det kan hjälpa....
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Blogg, Huvud, Karusell, Ludde, Skriva, Snurrig, Stekt ägg, Tankar
Visa fler inlägg