Hemlösa har rätt till samma vård, omtanke och tröst.

 
Jag sitter idag här hemma och har jätte ont i ett öra.
Tycker synd om mig själv och får tröst hemifrån och från andra håll.
Alla vet hur ont det kan göra i ett öra.
Jag har medel för att lindra värken och kan gå när jag vill till vårdcentralen och säga till att jag har ont i örat, så undersöker någon vitrockare mitt öra. Är det infektion eller liknande så får jag recept på antibiotika och kanske starkare värktabletter än de receptfria. Jag har också pengar så jag direkt efter läkarbesöket kan gå till apotelet och köpa ut megikament (medicin).
 
MEN hur är det för Kalle och Lotta som tvingas leva på gatan och alla andra hemlösa?
Jag har hört och läst om att hemlösa inte kan har fått komma in på vårdcentraler. Har de fått komma in så har de inte alltid blivit betrodda eller så har de blivit illa behandlade.
När vissa hemlösa har kommit till akuten för att få hjälp så blir de inte lika gott omhändertagna som de människor som har någonstans att bo etc.
Jag hörde förra året av en hemlös, att denpersonen hade kommit till akuten med magsmärtor. Han hade kommit in till läkaren som efter kontroll kommit fram till att han var kraftigt förstoppad och fick lavemang sedan fick han till svar av läkaren att, "eftersom du är hemlös så kan vi inte skriva ut något laxerande medel till dig."
Varför inte? Hade han frågat läkaren då, läkaren svarade,
"Ja du har ju inte så lätt att komma till en toalett där ute."
 
Jag har som sagt råd också med dyra läkemedel. Men hur är det med hemlösa som bara har bidrag som inte räcker till mat för hela månaden och inte går till Socialen eftersom de inte får den hjälp och stöd de vill ha och behöver därifrån.
(Det finns tyvärr flera hemlösa som inte går till socialen pga att de inte får hjälp och pga ryktet om att socialen inte hjälper)
Dessa människor blir då än sjukare och om de har ont i örat som jag har nu, får lida än mer än mig och riskera att örat blir mer infekterat och sjukare.
Hur är de med de som har livshotande sjukdomar?
 
Kommer också ihåg en hemlös äldre man från tiden då jag var på gatan. Han levde på gatan på kungsholmen i Sthlm. Vi träffades ibland och diktade ihop.
Han for in då och då in till akuten för att han hade problem med njurarna. Han klagade flera gånger på hur fula och elaka de var mot honom på sjukhuset och hur trevliga samma sköterskor var mot andra patienter, Han hade tabletter som han skölde ner med alkohpl för att dölja smärtor och vardagen.
Han var aldrig elak eller såg hemsk ut. Utan han var "en av oss", som han sa.
 
Hemlösa är också människor som behöver samma tröst, vård och omtanke som alla andra.