Är så less

 
 
Vitrockaren drog ner psyket i ett djupt psykhål efter operationen som gick fel för 5 år sedan.
Efter operationen så blev jag väggforskare i flera år, eftersom jag inte kunde gå.
Förlamningen i benet gjorde att jag inget annat kunde göra än att sitta still hemma och 3 dagar i veckan åka på rehab.
Det gjorde att jag hamnade i ett psykträsk o sedan i ett djupt hål med lösa sandväggar runt.
Jag försökte klättra upp ur hålet men gled tillbaka snabbt eftersom den lösa sanden gjorde att jag gled ner i hålet igen. Där nere trampade jag i seg blöt lera.
MEN
Hittade till slut en väg upp, med hjälp av ett rep som kastades ner.
Kom aldrig ända upp över kanten. Utan tappade taget och gled nyss ner en bit i hålet men hamnade på en avsatts, så jag hamnade inte ända längst ner.
Avsattsen är täckt av lite seg lera den också och repet har hamnat en bit bort.
Så jag står och trampar i lite lös seg lera igen och riskerar att glida ner ännu längre i hålet pga att det är så halt på avsattsen, men försöker kämpa mig fast på avsattsen.
 
Det som gjorde att jag for ner på avsattsen var pga ett diskbråck jag fick för ca tre veckor sedan.Som gjort att det skadade benet efter operationen värkt i massor och varit knappt rörligt Som i sin tur gjort att jag inte kunnat gå utan blivit fast i fåttäljen sedan dess.
 
Har nu varit stilla i ca tre veckor och verkligen försökt att inte pressa mig att träna utan tagit det lugnt och har inte heller kunnat gå mycket längre än till toaletten.
Det har gjort att psyket påverkats en del.
Man försöker hålla humöret uppe men att bara kunna hålla på med väggforskning gör att man blir förbannat less.
 
Det gör det inte bättre att det strax är jul.
Jag vill också julstressa!
Jag vill julstäda, julbaka, julpynta och verkligen känna att det är jul!
 
Visst det blir bättre o bättre för varje dag.
Men inte i den snabba takt som jag vill. Jag vill bli frisk igår!
Jag kan nu gå ut till köket och fixa lite i 15 - 30 minuter innan benet säger åt mig att sätta mig ner.
Det som också är possitivt är att jag nu kan ligga ner utan att få jätte ajaj i ben och rygg.
Vaknar på morgonen rätt avslappnad glädju fylld och hoppas på att idag kan jag vara uppe på benen och börja julstressa och gör enkla övningar i sängen.
Går upp och känner ajaj i benet och ryggen ganska snart o blir less, arg o putt.
Diggar inte detta alls!
 
Men kommer aldrig ge upp! Sånt existerar inte hos Ludde!
Kämpar mot mig själv hela tiden.
Att jag inte ska köra på och träna och tvinga ben och rygg att hålla mig uppe mm.
Som jag gjort förr vid stunder då kroppen blivit skadad, sjuk eller opererad etc.
 
Jag reser mig igen!
Jag har ju mål som jag ska nå....
Jag kommer göra snöänglar, vandra i snötäckta skogen, hoppa skutta i snön mm innan ärets vinter är slut!
Men är bara nu sååå less och enormt rastlös i hela Luddekroppen.
 
Detta var kanske ingen kul läsning men kände för att skriva av mig lite....
Ludde kramar till er alla.
0 kommentarer publicerat i Allmänt, diskbråck-målet;
Taggar: diskbråck, hål, less, målattnå, mårskit, ont, operation, psykiskohälsa, psykiskt, psykisktnere, resermigigen, svarthål, vitrockare, vägentillbaka