skolans första dag efter sommarlovet och promenaden till hemskheten.

 
Ligger i sängen och kramar min bruna nallebjörn, har knappt sovit något alls. har drömt mardrömmar och hört massa hemska ord som sagts till mig, känt sparkarna och slagen i drömmen och tankarna.
 
 
 
 
Väckarklockan ringer. Klockan är halv sju på morgonen.
Strax därefter kommer mamma in i mitt rum och säge, -gomorron, dags att gå upp och klä på sig och äta frukost för att sen gå till skolan.
-Det ska väl bli kul och komma tillbaka till skolan och kompisarna där.
Säger mamma med ett leende.
Själv så har mitt hjärt bultat och magen gjort ont under den senaste veckan.
Denna morgon bultar hjärtt i maxfart och magen gör jätte ont.
Jag är skit nervös!
Men egentligen har jag inget att vara jätte nervös för. Jag vet ju vad som väntar på andra sidan dörrarna in till skolan. 
 
Tar på mig kläderna som mamma hade hängt fram på stolen, går ner till köket och äter min frukost. Pappa gick till bussen för att åka in till stan och sitt jobb.
Mamma åkte till sitt jobb samtidigt som jag gick till skolan.
Jag sa till mamma att jag har jätte ont i magen och är sjuk så jag måste vara hemma från skolan.
Jag hade knappt fått i mig frukosten.
-Nej det är klart du måste gå till skolan, det går över när du kommer dit.
Sa mamma, men hon visste inte vad jag vet vad som finns innanför de svarta mörka glasdörrarna in till skolan.
Jag har inte sagt under dom tidigare åren i skolan vad som dom andra eleverna gör med mig på och runt skolan.
Har inte vågat eller orkat pratat med mamma och pappa om det. Jag har alltid ljugit om att allt är så bra i skolan.
Var jag blodig så sa jag att jag hade ramlat eller nått, kom jag hem utan olika kläder eller andra saker eller om det var trasigt som de andra barnen tagit, rivit sönder eller bränt upp,så sa jag att jag tappat bort det. 
 
Nu var tidpunkten på morgonen där, då jag skulle gå till skolan.
Satte skolväskan på ryggen, en Fjällräven "kånken", öppnade ytterdörren till radhuset där vi bodde, stängde dörren och började gå mot skolan.
Det fanns en väg som de flesta från mitt håll av området gick till skolan.
Det var på gång och cykelbana som gick på sidan av den stora breda bilvägen som gick genom hela området.
Men jag gick in bland andra radhus och lite skog, en längre omväg för att slippa möta så många andra barn. Jag visste en väg där det inte bodde så många barn som gick i den skolan,
Var ungefär 700 meter och gå till skolan, min väg den dagen var lite längre.
Det gick inte fort, Jag mådde mer och mer dåligt, hjärtat bultade hårdare och hårdare och magen värkte mer och mer ju närmare skolan jag kom.
 
Precis innan skolan så var det en liten backe upp till skolan. På och kring den backen var det många gånger som jag blivit slagen och fått saker förstörda av andra barn som gick på skolan och av andra barn i området.
Så medans jag gick uppför den backen så fick jag hemska minnes bilder och tankar.
Backen var ca 20 meter lång men tog en lång stund att gå uppför.
Benen och fötterna var så tunga och gjorde så ont pga alla hemska minnen som jag får på vägen upp.
 
 
Framme vid skolan så var jag tvungen att gå runt nästan halva skolan för att komma till glasdörrarna som ledde in till kapprummet utanför vårt klassrum.
Det var röd tegelfasad på skolbyggnaden med buskar intill väggen. Buskar som jag blev puttad in i ibland.
på skolgården gick jag med myrsteg frammåt med nedåt lutande huvud och kallsvettig.
de andra barnen på skolgården som var på väg till sina klassrum skrattade och tjoade. Men knappt någon sa hej till mig, Gjorde dom det så sa jag knappt hej tillbaka eller sa hej med en så låg röst att ingen hörde.
Det många sa till mig på skolgården där jag gick var bla:
Ingen vill ha dig här, vilka fula kläder du har, äckel kom ine hit, gå hem igen, du stinker, ska du ha spö vi väntar på dig när du går hem, blev också puttad in i ett bollplank på skolgården.
 
Nu var jag framme vid de svarta mörka glasdörrarna som ledde in till hemskheten.
Vill inte öppna dörren, jag började gråta inom mig för jag visste vad som väntade innanför denna svarta glasdörr.
Jag visste alla ord, sparkar, slag och annat vidrigt som jag skulle leva med varje dag under hela hösten och våren fram till nästa sommar lov.
Innanför fanns kapprummet som var utanför bla vårt klassrum, Där såg jag dom andra klasskamraterna som pratade glatt med varandra.
Jag öppnade dörren, märkte att de andra blev tystare när jag klev in i kapprummet,gick fram till dörren intill klassrummet. Vi var ca 30 elever i klassen, 10 av dom ungefär sa hej till mig, de andra sa inget eller så gjorde de grimaser eller puttade till mig.
Inne i klassrummet så stod läraren så de kunde inte göra något mer än så.
Gick och satte mig vid min bänk som var längst längst fram i mitten.
Ville bara hem.....
 
Så här eller liknande detta.....
Upplever många barn som nu börjar skolorna på nytt efter sommarlovet.
Vart fjärde barn! I skolorna blir mobbat och nu kanske upplever detta.
Detta är mitt minne från en skolstart efter ett sommarlov som jag hade.
Andra mobbade elever har sina minnen.
Många KOMMER att få liknande minnen från sin skolstart.
Det är minnen SOM INGET barn ska ha!
0 kommentarer publicerat i Allmänt, Mobbning;
Taggar: minberättelse, minnen, mobbad, mobbning, skolan, skolstart, sommarlov